Det moderna MeToo-fenomenet föddes på hösten 2017, då skådespelerskan Alyssa Milano uppmuntrade sina följare att dela taggen #metoo på Twitter, ifall de utsatts för sexuella trakasserier. Efter hösten 2017 har ämnet diskuterats aktivt, trots att diskussionen förblir dämpad på flera ställen. Den djupt rotade tystnadskulturen verkar stoppa orden i halsen på oss. Hur ska den rådande tystnaden brytas och vad kan vi göra för att motarbeta sexuella trakasserier inom det finländska arbetslivet?
Syfte
Forskningens syfte är att lyfta fram sexuella trakasserier inom det finländska arbetslivet samt via analys av aktuella teorier, tidigare forskning och informanternas svar ge förslag på hur problemen kunde åtgärdas. Ytterligare har följderna av trakasserier i arbetslivet behandlats samt huruvida MeToo-rörelsen haft en inverkan på finländarnas attityder mot och sätt att förhålla sig till sexuella trakasserier i arbetslivet.
Urval och informanter
Forskningens målgrupp är vuxna personer som upplevt sexuella trakasserier i arbetslivet. Fem frivilliga informanter: fyra kvinnor och en man intervjuades enskilt under våren och sommaren 2019 om deras personliga erfarenheter. De semistrukturerade intervjuerna förverkligades i Nyland, på platser informanterna själv fick välja. Informanterna representerar olika yrkesbranscher och olika åldrar.
Forskningsresultat
Den centrala observationen i resultaten är att informanterna efterlyser tydliga praktiker att ta till då sexuella trakasserier förekommer i arbetslivet samt en ledning som tar initiativ för att motarbeta förekomsten av diskriminerande beteende på arbetsplatsen. Ytterligare betonas den rådande tystnadskulturen, som framträder i form av förminskande av problemen, förbud att tala om problemen och som struntande i åtgärdandet av problemen. I enlighet med tidigare forskning varierar följderna av sexuella trakasserier i arbetslivet även informanterna emellan. Två av informanterna sökte utomstående hjälp för att bearbeta trauman av det osakliga beteendet på arbetsplatsen, två informanter pratade aldrig om händelserna på arbetsplatsen och en av informanterna upplevde inte beteendet som särskilt ångestframkallande. Informanterna trakasserades av förmän, kunder och medarbetare, endast en av informanterna jobbar fortfarande för organisationen där trakasserier förekommit. Trots antastarnas olikheter kunde konsekventa beteendemönster identifieras i resultaten och i arbetsgemenskaperna, där sexuella trakasserier förekommit.
Slutligen
Forskningen utmynnar i förslaget att söka redskap för motarbetning och förebyggande av sexuella trakasserier i arbetslivet från pedagogiken. Arbetsgemenskaper, arbetsgivare, ledare inom organisationer och arbetstagare behöver utbildning inom ämnet för att identifiera, definiera och motarbeta diskriminerande beteende på arbetsplatser. MeToo är ett ämne finländska arbetsplatser mer aktivt kunde utnyttja genom att inom arbetsgemenskaper öppna diskussionen gällande sexuella trakasserier som behandlas i media och bryta den rådande tystnadskulturen kring ämnet. Denna forskning ger exempel på hurdan trakassering som förekommer inom det finländska arbetslivet och konkreta praktiker med hjälp av vilka arbetsplatser kan motarbeta sexuella trakasserier. Den enda manliga informantens upplevelser av sexuella trakasserier i arbetslivet var till en del avvikande från de fyra kvinnliga informanternas och denna skillnad är något framtida forskning eventuellt kunde fördjupa sig i.
Tia Karlsson
Magisteravhandling: Hur bryts den rådande tystnadskulturen? Definiering och motarbetning av sexuella trakasserier inom det finländska arbetslivet.