Kunskap om hästen är viktigt för alla som rider eller hanterar hästar, både för att säkerställa hästens välmående och människans säkerhet. Ändå tyder forskning på att kunskapen är bristfällig bland ryttare, hästägare och till och med professionella. Forskare rapporterar till exempel att beteenden som tyder på stress och negativa känslor hos hästen förbises, och att utrustningsrelaterade skador är vanligt i samband med tävlingsridning. Då ryttare inte förstår hästens signaler och misslyckas i kommunikationen finns det också risk för att ryttaren skadas, vilket tyvärr är vanligt. Enligt forskare behövs mer undervisning i hästkunskap, speciellt i hästens beteende, välfärd, lärande och kommunikation mellan människa och häst.
I Finland och Sverige är ridskolan platsen där de allra flesta får sin grundutbildning om hästen. Forskning tyder på att undervisningen på ridskolan baseras mer på tradition än forskning och fokuserar mycket på ridteknik. Syftet med min studie var därför att ta reda på i vilken utsträckning finska och svenska ridskolor erbjuder undervisning i hästens beteende, välfärd, lärande och kommunikation mellan människa och häst, samt i vilken utsträckning eleverna deltar. Fokus var på avsutten undervisning, det vill säga undervisning som inte innebär ridning.
Eftersom jag var intresserad av att också ta reda på elevernas motivation för att delta, användes Self-determination theory (SDT) som referensram. Enligt SDT har människan tre grundläggande psykologiska behov, autonomi, kompetens och tillhörighet. Autonomi innebär en känsla av fri vilja och att kunna påverka, kompetens handlar om att lita på att man klarar av det man gör. Tillhörighet innebär en känsla av gemenskap och att vara accepterad. Tillfredsställelse av dessa behov leder till välmående, engagemang och autonom motivation. Autonom motivation innebär att individen gör något eftersom det är roligt och intressant, personligen viktigt eller en del av hens identitet. Frustration av behoven leder å andra sidan till kontrollerad motivation, att individen gör något på grund av inre eller yttre press, eller till amotivation, avsaknaden av motivation.
Studien genomfördes med online enkät som delades ut via ridskolor och social media, samt på hästrelaterade webbsidor. Deltagarna var 568 finska och svenska ridskole-elever i åldern 15 och över. De allra flesta var kvinnor, den största åldersgruppen var 36–55 år och de flesta hade haft ridning som hobby i över 11 år. Valet av deltagare i enkätstudien var icke-slumpmässigt, och resultaten analyserades kvantitativt.
Resultaten visade att under hälften av ridskolorna erbjöd undervisning i hästens beteende, välfärd, lärande och kommunikation mellan människa och häst. Ungefär en fjärdedel av eleverna hade deltagit i undervisning, men de var samtidigt autonomt motiverade, det vill säga att de skulle delta för att det är intressant och ett bra sätt att lära sig viktiga saker. Eleverna upplevde tillfredsställelse av de psykologiska behoven på ridskolan, speciellt tillhörighet och kompetens. Tillfredsställelse av behoven hade också ett samband med autonom motivation för att delta i undervisning i de tidigare nämnda ämnena. Med andra ord var elever som upplevde mer tillfredsställelse av behoven också mer autonomt motiverade att delta. Resultaten visade på stora skillnader mellan svenska och finska elever. Svenska elever upplevde mer autonom motivation, mer tillhörighet och kompetens, samt deltog i undervisning mer än de finska. Likväl erbjöd svenska ridskolor mer undervisning i ämnena.
Resultaten tyder på att både finska och svenska ridskolor bör öka erbjudandet av undervisning i avsutten hästkunskap, och att ett fokus på tillfredsställelse av de psykologiska behoven skulle stöda elevernas motivation för att delta i sådan undervisning. Detta skulle vara viktigt för att säkra hästars välmående och ryttares säkerhet. En möjlig orsak till skillnaderna mellan de svenska och finska eleverna är att avsutten undervisning erbjuds i de svenska ridskolorna som en del av ridundervisningen för alla elever, medan detta inte allmänt förekommer i Finland. Om avsutten undervisning är en integrerad del av hobbyn, kan det förmedla eleverna att det är viktigt och värdefullt för alla. För att säkerställa hästars välmående, vore det också viktigt att behandla etiska frågor och att basera undervisningen på ny forskning.
Studien var, till min vetskap, den första som undersökte deltagande i hästkunskapsundervisning och ridskole-elevers motivation. Även om resultaten ger en god inblick i ämnet, behövs mer forskning för att bekräfta resultaten. Viktigt vore också att kartlägga undervisningen utanför ridskolan och speciellt innehållet i undervisningen.
Lina Nyberg
Finska och svenska ridskole-elevers motivation för att delta i undervisning i hästens beteende, välfärd, lärande, och kommunikation mellan människa och häst