Det är troligt att majoritet av människor har hört talas om konspirationsteorier genom filmer, sociala medier eller bekanta. Det finns också en chans att någon i bekantskapskretsen tror på dem. Det kan handla om att tro att John F. Kennedy mordet var en hemlig sammansvärjning av CIA, eller att månlandningen inte har hänt på riktigt eller om andra konspirationsteorier som tron på att Illuminati, katolska kyrkan och judarna styrvärlden. Tidigare forskning har visat att antalet människor som tror på konspirationsteorier har ökat och att dessa teorier har blivit nya förklaringsmodeller för hur allting förhåller sig.
Syftet med studien är problemen som konspirationsteorier orsakar som är stora risker gentemot den liberala demokratin och folkhälsan (Önnerfors, 2021). En annan del av intresset för temat kommer ifrån att några bekanta från min ungdom har blivit djupt övertygade av flera konspirationsteorier och delar dessa på sociala medier. Den tredje och sista orsaken till studien kom ifrån att jag läste om hur ungdomar blir rekryterade till radikala grupper och organiserad brottslighet genom konspirationsteorier och falska nyheter.
Den här studien var en kvalitativ litteraturstudie som baserade sig på en analys av sex populärvetenskapliga texter, som publicerats av bland annat några statliga myndigheter, intresseorganisationer och en dagstidning. Valet av metoden induktiv innehållsanalys kom från Fejes och Thornberg s (2015) bok som nämnde metoden passa utmärkt till behandling av bland annat kontroversiella texter, människors berättelser och åsikter. Texterna analyserades med hjälp av den kvalitativa forskning verktyget Atlas.ti. Med verktyget kodades texternas innehåll in tio mindre tematiska helheter som sedan placerades under tre större tematiska helheter för att kunna innehållet skulle kunna analyseras bättre.
Resultatet var mångsidiga och pekade på flera olika delar av fenomenet. Det visade sig att det är nästan omöjligt att få en djupt konspirationsteoritroende att byta åsikt. Men man kunde påverka dem som inte trodde genom ”debunking” metoden, så att dessa blev nästan immuna till den behandlade konspirationsteorin. Det var tydligt enligt studien att mötet mellan läraren och eleven måste vara bra och målmedvetet för att risken är stor att mötet annars bidrar till ökning av tron på konspirationsteorin än reducerar den. Några relevanta resultat var att aldrig peka ut en elev som tror på konspirationsteorier, det är bättre att föra en dialog med eleven enskilt och att det borde finnas en öppen atmosfär i klassrummet där det är ok att ha fel och byta åsikter.
Det problematiska med artiklarna var att ingen av den reflekterade om lärarens eventuella partiskhet gentemot konspirationsteorier och därmed verkade det att artikelförfattarna uppfattade lärarna som objektiva informationsbringare. Troligen har lärarkåren lika stor procentuell andel som tror på konspirationsteorier som andra grupper i samhället. Någon gång under studien läste jag någonstans att skeptisk tänkande är bättre än kritiskt tänkande.
Mvh. Janne Tiainen
Att bemöta konspirationsteorier i skolvärlden