Helsingfors universitet
Vad är ett vetenskapligt språk? Ofta kan man karaktärisera det som sakligt och neutralt. Ett problem som nämnts tidigare är att vetenskapliga texter ofta har en tendens att bli för krångliga. Skribenterna använder medvetet ett krångligt språk eftersom de tror att det gör uppsatsen mer vetenskaplig.
Den vetenskapliga genren kräver dock en särpräglad stil som kan uppfattas som tung eller svår. Det går inte att skriva en vetenskaplig text som ett samtal eller en dagbokstext. Texten får alltså inte heller bli alltför vardaglig eller pratig.
Det gäller alltså att hitta en god balans.
Här följer två korta texter med syfte att förmedla samma information. Den ena är alltför pratig (vardaglig) och den andra är alltför krånglig (vetenskaplig)
Det besvärligaste problemet som dök upp, var det som vi anade från start, nämligen att det visade sig vara mycket svårt att få tag på informanter och också när vi lyckades med detta, hade de ofta inte tid att svara på våra frågor.
Begynnelsemisstanken om huvudproblemet bekräftades: svårigheterna med informantrekryteringen.
Den första texten innehåller en hel del onödig information, innehållet måste vara mer koncentrerat. Vad författaren anade är inte relevant för läsaren, inte heller alla detaljer om hur anskaffandet av informanter har gått till.
Orsaken till att den andra texten är svårläst och alltför komprimerad är att den består av över 50 % substantiv. Försök alltså undvika alltför många substantiv i dina texter!
En bättre och mer läslig version kunde vara:
Det besvärligaste var att få tag på informanter med tid att besvara frågorna.
Litteratur
Arne Jarrick & Olle Josephson, 1988. Från tanke till text. En språkhandbok för uppsatsskrivande studenter. Studentlitteratur.