Språket som symbolsystem

 

 Förutsättningen för kommunikation…

är ett gemensamt symbolsystem. Hur symbolerna ser ut spelar inte så stor roll – huvudsaken är att talarna är överens om hur de ska tolkas. I talad kommunikation är symbolerna ljud och i skriftlig kommunikation bokstäver, men de kan också bestå av gester som i teckenspråket eller av punkter som i blindskriften.

De språkliga symbolerna betyder ingenting i sig, utan deras betydelse består av överenskommelser mellan talarna. Det finns alltså inga logiska skäl till varför ordet S-T-O-L skulle betyda just stol, men det är ett fungerande ord eftersom alla svenskspråkiga är överens om vad begreppet står för.

Men helt överens är talarna aldrig och detta kan göra kommunikation svår. Ett ord har nämligen både en denotativ och en konnotativ betydelse. Den denotativa betydelsen är den som återfinns i ordböcker, men den konnotativa betydelsen är enskilda talares uppfattningar om och associationer till ordet. Den subjektiva tolkningen av ett ord beror på talarens egen erfarenhet och kunskap. Två talare kan alltså vara överens om att en stol är en möbel som man sitter på, men den ena tänker på en mjuk och skön fåtölj medan den andra associerar till en hård pinnstol.

I den talade kommunikationen är symbolerna av två olika slag: verbala och ickeverbala. När vi tolkar ett yttrande tar vi lika mycket hänsyn till vad som sägs som hur det sägs. Det är de ickeverbala signalerna som talar om vilken tolkning som är rimlig. Ett yttrande som ”fönstret är öppet” kan vara både en uppmaning, en vädjan, kritik eller ett konstaterande beroende på vilken röst talaren använder och hur hans kroppsspråk ser ut.