Talarens självuppfattning

För att utvecklas som talare måste du veta vad du redan kan och vad du behöver öva mer på. Alla har vi en viss självuppfattning om vår kommunikativa kompetens: vi vet kanske att vi talar lite för snabbt vid nervositet eller att vi är duktiga lyssnare. Om självuppfattningen stämmer väl överens med omgivningens uppfattning är den realistisk och en god grund av bygga vidare på. Men självuppfattningen kan även vara snedvriden och då påverkar den i stället kommunikationsfärdigheterna på ett negativt sätt. Därför är det viktigt att få respons av andra och jämföra deras bild med vår egen.

Vår självuppfattning baserar sig på tidigare erfarenheter av framgång och misslyckanden. Speciellt tidiga barndomsupplevelser och skolgången har en stark inverkan på vår självuppfattning. Föräldrar och lärare fungerar förebilder. Om vi som barn upplevt ett gott samtalsklimat där alla får komma till tals har vi en positiv syn på kommunikation och har tillägnat oss ett resonerande och tolerant sätt att kommunicera. Dessa upplevelser skapar en positiv självuppfattning.

Upplevelser av god kommunikation är faktiskt så viktiga att de kan påverka självkänslan och självuppfattningen ända upp till vuxen ålder. Den som inte upplevt sig sedd i kommunikationen med andra utvecklar snabbt en negativ syn på sina egna färdigheter. En sådan negativ föreställning kan lätt bli till en självuppfyllande profetia och leda till talängslan och stark blygsel att tala inför andra. Att komma till rätta med snedvridna föreställningar är förutsättningen för att kunna utvecklas som talare. Målet för träning i muntlig färdighet är att skapa en realistisk bild av den egna förmågan.