Om att hänvisa – Kielijelppi

Du stödjer ofta din egen forskning på andra forskares resonemang och resultat. Ibland kan det vara svårt att få texten att hänga ihop då man ständigt måste växla mellan sina egna och andras tankar. Håll två viktiga saker i minnet:

Hänvisningarna ska ingå i texten utan att det stör läsningen.
Läsaren ska veta när det är du som anser något och när åsikten hänför sig till någon annan.

Det är viktigt att de källor du hänvisar till återfinns i litteraturlistan, eftersom läsaren ska kunna gå till dina källor och läsa dem i original. Det är i litteraturlistan (Litteratur, Källhänvisningar, Referenser) de utförliga uppgifterna om dina källor finns. I själva texten använder du dig av parenteser (Harvardmodellen) eller noter (Oxfordmodellen) när du hänvisar.

Det finns givetvis också andra modeller och kombinationer av dessa. Ta reda på praxis vid din institution och tala med din handledare. Här behandlas de två vanligaste systemen; Harvardmodellen och Oxfordmodellen.

Harvardmodellen

Den här modellen rekommenderas i Svenska skrivregler därför att den anses vara bra ur läsbarhetssynpunkt. Du anger författarnamn, textens utgivningsår och aktuell sida inom parentes. Ett notsystem kräver att du avbryter läsningen och tittar nere på sidan. Källhänvisningar enligt Harvard kan variera, här följer några exempel:

Enligt Green-Vänttinen (2001:135) är…
Företeelsen är väldokumenterad. (Jfr Green-Vänttinen 2001:135.)
Problemet har diskuterats tidigare (se Green-Vänttinen 2001:135), men det är…

Det är viktigt att du anger sidan i verket. Endast om du hänvisar till ett helt verk kan du utelämna sidhänvisningen. Hur du hänvisar till en eller flera sidor varierar också:

(Green-Vänttinen 2001:135)
(Green-Vänttinen 2001 s. 135)
(Green-Vänttinen 2001:135–142)
(Green-Vänttinen 2001 s. 135–142)

Om en författare har gett ut flera verk under ett år markerar du det både i hänvisningen och i litteraturlistan, exemplet är ur Uppsatshandboken:

“I ”Ordbildning i slagspråk” (Kotsinas 1990a) presenteras… Vid sin bedömning av främmande drag i svenskt talspråk utgår författaren från att….(Kotsinas 1990b)

Oxfordmodellen

Varje referens markeras med en siffra eller på något annat sätt (till exempel siffra inom hakparenteser) omedelbart efter citatet eller det refererade textblockets slut. Noten finns antingen nere på sidan eller samlade längst bak efter texten. Det är lättare att läsa om noten finns på samma sida. En not skapar du genom att trycka på ”infoga” och därefter på ”fotnoter och slutkommentarer” på Word.

Om noternas antal inte överstiger 99 kan du låta dem löpa i nummerordning. Om de är flera rekommenderar Strömquist (1998:42) att man startar från ett vid varje kapitel. Notsiffran placeras direkt efter den term som man förklarar, men om man hänvisar till en större helhet placeras notsiffran efter punkten eller annat avslutande skiljetecken.

När verket nämns för första gången ger man samma upplysningar som återfinns i litteraturlistan: författarens namn, verkets titel, utgivningsår och utgivningsort. Observera att informationen presenteras i en annan ordning än i själv listan!

Maria Green-Vänttinen, Lyssnaren i fokus (Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland, 2001). s. 135.

När du omnämner verket i fortsättning kan du vara mera kortfattad:

Green-Vänttinen, s. 142.

Regler som gäller för både Harvard och Oxford

Du kan också använda förkortningen f. när du avser följande sida, eller ff. om det rör som om flera sidor, dock högst fem:

Green-Vänttinen, s. 3 f.
(Green-Vänttinen 2001 s. 3 f.)
Green-Vänttinen, s. 3 ff.
(Green-Vänttinen 2001:3 ff.)

Om sidantalet överstiger fem ger uppger man det exakt:

Green-Vänttinen, s. 3–13
(Green-Vänttinen 2001 s. 3–13)

Noter är inte bara källhänvisningar

Även om du använder dig av parenteser (Harvardmodellen) kan du utnyttja noternas möjligheter. Om du gör en längre utvikning från ditt ämne kan du göra det i notform. Likaså om du vill ge förklaringar eller definitioner som inte direkt är nödvändiga men som kan vara till nytta för någon läsare.

Strö ändå inte omkring dig alltför många noter, tänk noga efter om informationen kan ingå i texten eller om du kan stryka kommentaren helt och hållet.

Måste man alltid gå till ursprungskällan?

Det är bra om du försöker hitta ursprunget (primärkällan) och direkt hänvisar till den, men ibland kan man vara tvungen att hänvisa till sekundärkällan, alltså till någon som hänvisar till någon annan. Det ska framgå att du inte har läst primärkällan: Andersson (2001:32) refererar Gustafsson (1953:54) som anser… I litteraturlistan ingår då verket av Andersson, som du har läst, men inte verket av Gustafsson som du inte har läst.

En sida ut Lyssnaren i fokus (Green-Vänttinen 2001:30) där du kan se hur hon utnyttjar noter i Harvardmodellen.

Litteratur

Siv Strömqvist, 1998. Uppsatshandboken. Hallgren och Fallgren
Svenska skrivregler, 2001. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden