Om att citera och referera

När du citerar ska du göra det korrekt, alltså ordagrant återgivet. Du ska återge varje tecken just som det står i originalet. Däremot finns det inga regler för hur mycket eller hur litet du får citera: ett ord, en mening, ett helt stycke eller flera stycken. Antingen väver du in citatet i din text eller så gör du ett blockcitat. Kom ihåg att ange sidan i verket när du citerar.

Om du utelämnar något i ett citat måste du markera det. Men du får börja citatet varifrån du vill och klippa av det där det lämpar sig bäst.

Överväg alltid om du ska citera eller inte. Är det alldeles nödvändigt att läsaren får läsa detta i originalform? Tillför det själva texten något?

Hur ska citatet se ut?

Man kan antingen sätta ut citattecken på vardera sidan om det som citeras eller så gör man ett blockcitat, man drar in texten och skriver den med ett kortare radavstånd och eventuellt också med mindre bokstäver. Blockcitat är bra om man vill citera en längre text. Exempel:

Det komplicerade, det svåra, hör till sådant som jag brukar finna ett stort nöje i att försöka reda ut och ibland framställa i en enklare form. Det händer att det komplicerade är så svårt till sin karaktär att alla förenklingar egentligen mest blir till sagor eller metaforer. Men det händer också att det komplicerade, ungefär som en trasslig garnhärva, kan redas ut så att man kan hålla i tråden. (Jönsson 1999:57)

Om citatet ingår i den egna texten ska du anpassa det till din egen meningsbyggnad. Exempel:

Handboken slår fast att man ”utesluter den punkt som avslutar den citerade texten i original” (Strömquist 1998:64).

Punkten hamnar bakom parentesen och avslutar hela meningen inklusive citatet och hänvisningen.

Om du vill utelämna något i ett citat signalerar du det med tre punkter inom hakparentes. Exempel:

Strömquist (1998:64) understryker att det är olämpligt att signalera en utelämning med enbart tre punkter i en vetenskaplig text eftersom ”tre punkter […] kan ha funnits redan i originalet.”

Om det du vill citera innehåller ett citat använder du både enkelt och dubbelt citattecken. Exempel:

Svenska skrivregler ger exemplet: ”Låt gå för ’lilla gumman’, men kalla mig inte ’baby darling’!”

Får man formulera om ett citat?

I nödfall får du lägga till ett ord eller forma om ett ord, men då måste du omge din kommentar eller det du förändrat med en hakparentes.

Professor Ottosson (1996:129) skriver ordagrant i sin avhandling: ”Korrosionen [rosten] ökar för varje år (jfr diskussionen i kap 9), bland annat på grund av miljöförstöringen.”

Hakparentesen är ett senare tillägg medan parentesen ingår i Ottosons original. Övriga kommentarer som [min kursivering] eller [min översättning] kan också fogas in i citatet med hjälp av hakparenteser. I din egen text använder du vanliga parenteser för den här typen av kommentarer.

Vad betyder [sic!]?

Om du upptäcker att någon har skrivit fel i det du vill citera kan du kommentera detta genom att skriva [sic!] efter exempelvis stavfelet. Det här är latin och betyder så. Då vet man att det inte är du som har skrivit fel utan att felet fanns i originalet som du är tvungen att citera ordagrant.

Skillnaden mellan att citera och att referera

Du återger med egna ord det som du har läst. Du ska först förstå det annars går det inte. Det märks faktiskt genast på språket om du kopierar någon annan utan att begripa vad den har avsett.

Läs alltså tills du inser sammanhangen och återge sedan texten med egna ord.

Litteratur

Siv Strömqvist, 1998. Uppsatshandboken. Hallgren och Fallgren
Svenska skrivregler, 2001. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden.