Konsten att lyssna

Till den muntliga färdigheten hör inte bara konsten att tala utan i allra högsta grad konsten att lyssna. Det aktiva lyssnandet är en förutsättning för en god kommunikation där alla får komma till tals. Det här gäller både i ett samtal mellan två personer, i en gruppdiskussion eller i en föreläsningssituation. Uppskattningsvis 40 procent av vår dagliga kommunikation består av lyssnande. Detta lyssnande har olika funktioner. När vi lyssnar på nyheter eller en föreläsning gör vi det för att få information, medan vi agerar stöd och rådgivare när vi lyssnar på en god väns problem.

Det goda lyssnandet gör att en diskussion går framåt. Det finns inte bara en dominerande talare utan alla deltagarna och idéerna blir sedda och tagna på allvar. När lyssnandet inte fungerar så uppstår många misstag och de talare som inte blir hörda känner sig frustrerade.

Problemet är att många inte alls lyssnar till sin motpart även om de hör vad denne säger. I stället är de upptagna av att försöka tänka ut vad de själva ska säga näst eller av att hitta på motargument. Speciellt i en diskussionssituation intar många en defensiv position där de är inriktade på att hitta fel hos talaren eller på att försvara sig själva. Den som lyssnar på detta sätt är egentligen inte intresserad av att höra på vad talaren försöker säga och lär sig heller inget nytt.

För att bli en bra lyssnare måste du ändra din attityd och rikta in dig på vad motparten säger och inte på vad du själv ska svara. Lyssnandet är en aktiv process som kräver lika mycket som talandet. Att lyssna innebär både att tolka orden, analysera vad de betyder och att värdera dem. För att göra detta måste du lyssna efter centrala idéer snarare än enstaka fakta och kunna skilja verkliga fakta från talarens åsikter. Du ska fokusera på det som är viktigt och försöka hitta den röda tråden i talet. Talarens huvudtankar ska du sedan placera in i ett sammanhang och fundera på hur de förhåller sig till din tidigare kunskap.

Det är också viktigt att lägga märke till talarens ickeverbala signaler. Hur rör han sig? Hur låter hans röst? Dessa signaler ger information om hur talaren vill framstå och hur hans budskap ska tolkas.

Att lyssna innebär inte att man ska vara tyst – tvärtom! I det goda lyssnandet ingår att ge respons. Responsen kan bestå av frågor och kommentarer till talaren, men också av det som kallas återkoppling. Återkoppling förekommer framför allt i direkta samtal och är de ljud (till exempel ”hm”, ”jaha”, ”jo”) eller kroppsliga signaler (till exempel nickningar och leenden) som vi använder för att visa att vi hänger med och förstår vad talaren säger.