Olika möteskulturer

Om mötesdeltagarna kommer från olika kulturer och har mycket olika uppfattningar om hur ett möte ska gå till kan det ibland uppstå kommunikationsproblem. Här kommer Språkhjälpen att kort ta upp skillnader mellan den svenska och finländska möteskulturen. Kom ihåg att det mesta av följande är generella antaganden om olikheterna mellan de två kulturerna. Möteskulturerna varierar också inom Sverige och Finland.

Vad svenskarna tycker om finländare
”Tystnad! Det är en våldsam tystnad ibland!” Så beskriver en svensk företagsledare det han anser vara det dominerande draget hos finländarna. Finländarnas tystnad leder på ett möte till att svenskarna tycker att de avslöjat för mycket då finländarna inte avslöjat något alls. Finländarna uppfattas också tack vare sin tystnad som mycket stela och reserverade. Överlag anser svenskarna att finländare är seriösa, det är deras mest negativa, men samtidigt också mest positiva drag. Det uppfattas som svårt att locka finländare att småprata, men samtidigt anses de vara pålitliga i sitt engagemang.

Vad finländare tycker om svenskar
Finländarna anser å andra sidan att svenskarna är överlägsna, självbelåtna och egocentriska. Finländarna uppfattar också ofta att svenskarna har en nedlåtande attityd till dem, eftersom svenskarna anser sig vara mer världsvana och moderna än finländarna. Det svenska småpratet är finländarna ganska skeptiska till, det uppfattas som ostrukturerat. Finländarna har svårt att avgöra när småpratet tar slut och när innehållet tar vid. De uppfattar också att ett svenskt ”ja” inte är lika trovärdigt som ett finskt ”ja”. I finländarnas ögon anses svenskarnas diskussionsiver leda till ändlösa diskussioner, som eventuellt – men inte alltid – utmynnar i beslut.

När finska och svenska företag möts
Hur medarbetarna i ett företag beter sig på ett möte speglar ofta företagssynen. I svenska företag är det vanligt att chefen diskuterar igenom problem med sina medarbetare innan hon eller han fattar beslut. Om en finländsk chef gör så kan hon eller han uppfattas som osäker. Den finländska företagskulturen är således på många sätt mycket mer hierarkisk än den svenska. I Finland är chefens ord lag och medarbetarna väntar sig order och inte diskussioner. Finländarna beter sig ofta mycket mer rättframt, vilket kan skrämma konflikträdda svenskar. Svenskarna väljer sina ord och vill vara diplomatiska för att inte störa harmonin på ett möte, medan finländarna lättare kan skilja mellan sak och person när de kritiserar.
Det finns dock stora skillnader mellan företag, och på en del fusionerade företag har svenskarna och finländarna gått halva vägen var och lärt sig att kommunicera och förstå varandra trots olika kulturell bakgrund.

Den som vill läsa mer om ämnet kan gå till Kati Laine-Sveibys avhandling ”Företag i kulturmöten. Tre finländska företag och deras svenska dotterbolag” (1991).