Författare: JanneN

Ett tal är en akustisk produkt. Så fort du sagt ett ord är det försvunnet. Lyssnaren kan inte bläddra tillbaka och reflektera över vad du sagt.

Det inverkar på dispositionen. Bestäm dig för vad som är din röda tråd (din huvudpoäng) och håll dig till den. Lyssnarna ska inte behöva bestämma sig för vad som är viktigast i ditt tal. Det är både din skyldighet och din rättighet som talare att göra det valet. Du kan aldrig berätta allt. Det är du som bestämmer vad som ska sägas.

Det viktigaste är att du renodlar din huvudpoäng så att lyssnarna vet vad du vill få sagt. Detta är en av de stora skillnaderna mellan en text som skrivits för att läsas och ett tal som skapats för att åhöras.

Talets komposition

När du har hittat en princip för att behandla ditt material, ska du tänka på talets komposition som helhet.

Den klassiska modellen för hur ett tal är komponerat ser ut så här:

Exordium – inledning
Narratio – berättelse
Demonstratio – argument
Peroratio – avslutning

Alla tal följer de här huvudprinciperna i stora drag oberoende av vad talet handlar om.

Exordium

Inledningen ska vara klar, enkel och koncis. Om du inte redan blivit presenterad för publiken presenterar du dig själv. En inledning kan bestå av en fråga, ett överraskande påstående eller en vits. Men du behöver inte vara rolig. En enkel rak inledning, där du kort säger vad du tänker tala om fungerar i alla sammanhang.

Narratio

Narratio, berättelsen, skildrar något som sker eller har skett. Du kan ofta konkretisera abstrakta begrepp genom att skapa en berättelse. Reportage i tidningspressen byggs i allmänhet upp på detta sätt. En kort berättelse kan ingå som en del i ett tal.

Demonstratio

Demonstratio ingår i det klassiska rättstalet och guidar lyssnarna genom argumentationen. Med hjälp av exempel på argument och motargument får lyssnarna klart för sig vad du menar.

Peroratio

Peroratio, slutpartiet, utgör i sin enklaste form en sammanfattning av det du sagt tidigare.
Även en upprepning av de viktigaste argumenten kan komma in här, däremot aldrig nytt stoff.

(uppfinnande, uppletande)

Då du vet vilken din publik är, och i vilket sammanhang du ska möta den övergår du till inventio, d.v.s. du planerar vad talet ska innehålla och letar upp relevant material. Du kan i det här skedet rita en tankekarta, använda memolappar eller göra anteckningar på ett block. Sätten att arbeta är i praktiken är många. Undvik att i det här skedet skriva ner färdig text. Nu ska du fortfarande låta idéerna flöda.

Analysera uppgiften

Det första steget i arbetsprocessen är att analysera uppgiften, talsituationen och åhörarna. Du ska alltså fundera på vad som är syftet med talet, vem du ska tala till och vilken slags tillställning du talar på. Inom den klassiska retoriken kallas denna process för intellectio eftersom du försöker förstå och analysera din uppgift.

I din analys har du nytta av sju förberedelsefrågor.

När ska du tala?

Vilken tid ska du tala på? Är du den första eller kanske den sista talaren? När du förbereder ditt tal ska du ta hänsyn till den verkliga situationen. Tänk på att din publik består av levande människor som är morgontrötta, eftermiddagssega, försenade i rusningstrafiken eller hungriga.

Om du är den sista i en lång rad av talare måste du vara beredd på att publiken är trött. Då lönar det sig att göra något lite mer oväntat för att väcka lyssnarnas intresse. Du kan exempelvis ställa direkta frågor till lyssnarna, visa en bild eller inleda med en lättsam anekdot.

En annan viktig tidsaspekt är att se till att du håller dig till den reserverade tiden. Det är ohövligt att dra ut över tiden, speciellt om det står andra talare på tur. Försök också börja på den utsatta tiden även om en del lyssnare är försenade. Om eftersläntrare kommer in kan du ta en kort paus, men det är onödigt att göra anmärkningar på deras sena ankomst då detta lätt skapar en negativ stämning i hela gruppen.

Var kommer du att tala?

Det är bra att på förhand besöka platsen för anförandet eller förhöra sig av arrangörerna hur det ser ut och hur rummet är utrustat. Ta reda på hur det känns att stå i rummet, provtala utan publik. Lyssna på akustiken. Det är en stor skillnad om du talar utomhus eller i ett litet, intimt rum. Behöver du mikrofon eller andra tekniska hjälpmedel? Se till att allting fungerar eller hör dig för om vem som kan hjälpa dig.

Fundera på var du ska stå som talare. Står du uppe på en scen eller i en talarstol blir situationen mer formell än om du står närmare publiken. Tänk på att inte placera ett hinder mellan dig själv och lyssnarna. Undvik alltså att ställa dig bakom ett bord eller en dator.

I vilken roll ska du uppträda?

Varför är just du inbjuden att tala? Ska du tala som student till dina kurskamrater eller är du inbjuden i egenskap av expert? Förväntas du tala som privatperson och använda dina egna erfarenheter eller ska du hålla dig till rena fakta? Tänk på att en talare som redan från början har förtroende hos publiken kan tala mer fritt och bryta mot konventionerna. Men om publiken inte känner till dig innan måste du först vinna lyssnarnas välvilja och tjänar då på att hålla dig till de givna ramarna.

Vilka ska du tala till?

Vad vet lyssnarna om ämnet? Vet de mindre än du, eller kanske mera? Eller är publiken blandad så att en del är experter och andra nybörjare i ämnet. Ju mindre publiken vet, desto mer måste du tala om bakgrund och begrepp. Om publiken är sakkunnig kan du mer direkt gå in på de viktiga frågeställningarna. Möter du en blandad publik krävs en kort, mer allmänt hållen introduktion och sedan en fördjupning i ämnet.

Vilken attityd har talarna till ämnet och till dig? Talar du till politiska motståndare eller till vänligt inställda kollegor? Om dina lyssnare inte håller med dig ska du gå varsamt fram för att övertyga dem. Använd inte värdeladdade ord och gå inte för starkt ut med din egen åsikt.

Tänk på att det är publiken ditt tal ska rikta sig till. Ditt tal är alltså inte ett sätt för dig att briljera. Speciellt osäkra talare försöker lägga sig på en onödigt hög språklig nivå. De tror att de imponerar med invecklade resonemang, långa meningar och svåra ord, men en sådan talare sätter inte lyssnarna i första rummet. Försök ge dina lyssnare det de vill ha och gärna lite till.

Vad ska du tala om?

Kanske är din rubrik och ditt ämne givna, men viktigt är att redan i planeringsskedet tänka på vad du vill säga. När du formulerat ditt kärnbudskap för dig själv kan du övergå till att fundera på hur du bäst förmedlar detta till lyssnarna.

Om du är engagerad i ditt ämne har du kanske en mängd olika idéer och exempel som du vill ta med. Då kan det löna sig att rensa och minnas att ett alltför späckat tal blir tungt att ta till sig. Troligtvis blir ditt tal mer effektivt om du bara har ett exempel i stället för fem. Fundera igen på vem talarna är och vad de verkligen är intresserade av att höra om.

Hur ska du tala?

Ska du informera dina lyssnare, underhålla dem eller övertyga dem? Den sista frågan sammanfattar alla de övriga. När du vet vem din publik är, vad som förväntas av dig och vad du vill tala om så är det dags att börja utforma ditt tal så att det blir så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Då gäller det att tänka både på dispositionen, stilen och hur du framträder och dessa delar presenteras i de följande artiklarna.

Läs mer om hur du förbereder dig i Britt Backlunds bok Med tanke på talet: Om förberett tal – vetenskapen, hantverket och konsten (1997).

Arbetsprocessen

Man kan betrakta ett muntligt framförande på samma sätt som man betraktar en skriven text. Det är en produkt som har skapats för en viss grupp av mottagare i ett visst syfte. Att förbereda det muntliga framförandet kan jämföras med att skriva en text. Det kräver samma analys, planering, disposition och omsorg om språket som en god skriven text. Men det kräver en arbetsgång som är anpassad för det muntliga uttrycket.

Ett tal kan vara en skriven och uppläst text. Ju högtidligare och mer ceremoniaktigt tillfälle det är frågan om desto vanligare är det att talaren använder ett manuskript. Men i de allra flesta fall är det bäst om talet inte består av en hel text utan av minnesanteckningar och stolpar.

Arbetsprocessen kan indelas i sex delar:

Analysera uppgiften
Du försöker få grepp om uppgiften genom att analysera talsituationen och klargöra ditt syfte.

Samla material och idéer
Du planerar vad talet ska innehålla.

Disponera innehållet
Du strukturerar ditt material och dina idéer.

Sätta ord på idéerna
Du utformar talet och hittar de rätta orden för innehållet.

Öva in talet
Du repeterar talet.

Framföra talet
Du håller talet.

I verkligheten kanske du skapar ditt tal i en annan ordning. Ofta går man fram och tillbaka i processen. Då du är färdig med din produkt, märker du kanske ändå att du gick igenom alla steg i arbetsprocessen.

Nu är det dags att strukturera/planera din text. En välplanerad struktur för texten gör inte bara skrivandet lättare, det är också en förutsättning för att texten skall bli läst.

Gör t.ex. upp en innehållsförteckning så ser du helheten. Du kan också göra en s.k. tankekarta:

En rörlig tankekarta får du till stånd genom att skriva ner stödord på memolappar. Dessa kan du forma till en tankekarta t.ex. på golvet eller på ett bord. Eftersom du kan flytta omkring lapparna är det lätt att göra ändringar i strukturen.

Kom ihåg att strukturen i detta skede är preliminär. Under skrivandets gång får man alltid nya idéer som leder till nytt stoff som skall placeras in i strukturen, och nytt stoff innebär oftast att strukturen ändras.

I något skede märker du att du har för mycket material, att ditt syfte är för brett och din frågeställning för omfattande. Då bör du sovra, d.v.s. välja ut det material som är mest relevant för din uppsats!

Detta kan kännas svårt, eftersom man ofta hittar nya infallsvinklar under processen och man har ett behov av att ”få med allt”. Men kom ihåg:

• det är viktigare att fördjupa sig än att bredda sig!
• var öppen för att hela tiden göra ändringar i din plan!
• fortsätt att läsa och göra anteckningar – varje dag…

Fördjupa dig i ditt ämne. Gå till biblioteket, läs artiklar i dagstidningar. Kopiera intressanta artiklar, placera dem i en mapp. Gör anteckningar hela tiden, också på natten när du vaknar och får en idé! Försök i detta skede, medan du läser in dig, formulera ett preliminärt syfte med din uppsats, t.ex.

Mitt syfte med uppsatsen är att undersöka hur tvåspråkiga lågstadieelever presterar i modersmålet. Jag kommer i första hand att undersöka deras förmåga att skriva.

Formulera också en frågeställning. Gör ditt ämne till en intressant fråga som du vill hitta ett svar på.

Hur väl presterar tvåspråkiga barn på sitt modersmål? Presterar tvåspråkiga barn sämre på sitt modersmål än enspråkiga barn?

Kom ihåg att inte formulera för många frågor, du kan inte lösa hela världens problem med din uppsats! Kom också ihåg att du måste försöka svara på alla frågor inom ramen för din uppsats.

När du söker material lönar det sig att lusläsa litteraturlistorna i de verk du får tag på. Där hittar du genast flera verk som kan vara till nytta för din uppsats. Kom ihåg att genast anteckna uppgifterna om de källor du använder i en preliminär
litteraturlista.

En bra databas att inleda sökningen av material i är Helsingfors universitets databas Helka.

När du sedan börjar gå igenom din litteratur kan du ha hjälp av följande råd om hur man läser och för anteckningar.

Fundera på vad du vill skriva om – vad intresserar dig? Har du kanske redan skrivit en uppsats om något som du kan fördjupa? Läs handböcker och artiklar om sådant som intresserar dig och gör anteckningar. Försök formulera någon typ av rubrik, för att avgränsa ditt ämne från början. Det räcker inte med ”jag ska väl skriva något om tvåspråkighet”. Försök i stället precisera: ”Tvåspråkiga barns prestationer i modersmålet”. När du har ett preciserat ämne är det lättare att analysera din skrivuppgift.

Innan du börjar skriva ska du tänka på ditt ämne och göra anteckningar. När du sedan sätter dig ner för att skriva börjar du inte från ett tomt bord!
Fundera på om du ska göra en empirisk undersökning med eget material eller om du ska utgå från det som tidigare skrivits om tvåspråkiga barn. Tala med din handledare! Han eller hon kan vägleda dig så att du väljer en vettig infallsvinkel på ditt ämne som passar den typ av uppsats som du skall skriva.

Ett bra sätt att komma igång med analysen är att sätta sig ner och brainstorma kring sitt ämne. Det innebär att du skriver om ditt ämne – allt det du vet om det – i tre minuter. Du ska inte bekymra dig om språk eller struktur medan du skriver, du behöver inte ens skriva ner hela satser. Det viktiga är att du får ner något på ett papper.

Du kan också använda dig av den s.k. skrivtärningen (se Strömqvist 1990:51). I den här övningen ser du ditt ämne ur sex olika synvinklar.

Skriv om ditt ämne utgående från följande frågor, varje steg får ta 3-5 minuter. Du behöver inte koncentrera dig på detaljer – se bara till att få ner så mycket information som möjligt på papper.

Steg 1 Beskriv företeelsen!
Steg 2 Jämför! Vad liknar det, vad liknar det inte!
Steg 3 Associera! Vad kommer du att tänka på i samband med företeelsen?
Steg 4 Analysera! Hur fungerar företeelsen? Vad har den för effekt på samhället?
Steg 5 Användningsområden! Hur kan företeelsen användas?
Steg 6 Argumentera för och emot företeelsen!

När du har gjort detta har du redan nu en hel del material du kan använda i din uppsats.

Sammanträdet är en form av praktisk diskussion – ett möte för att göra upp om gemensamma angelägenheter i ordnade former.
Det finns tre huvudtyper av sammanträden:

Årsmötet
Styrelsemötet
Det informella mötet

Läs mer om mötesteknik i Solveig Lehrers bok Mötesteknik (2001)

Att lyssna koncentrerat

Ibland kan det krävas en kraftansträngning för att orka lyssna koncentrerat. Då hjälper det med följande:

• skjut aktivt bort alla andra tankar
• håll ögonkontakt med talaren
• anteckna det du tycker är viktigt
• ställ frågor
• var aktiv under den efterföljande diskussionen