Författare: JanneN

Notera var du placerar det tempusböjda verbet i en text!

En mening där det tempusböjda verbet kommer tidigt och eventuella bestämningar placeras efteråt är högertung.

Exempel: Flera professorer har påtalat att för lite handledning leder till att studenterna inte kommer igång med sina uppsatser, kör fast mitt i eller aldrig blir färdiga.

En mening där det tempusböjda verbet kommer sent och eventuella bestämningar placeras före är vänstertung.

Exempel: Problemet med att studenter på grund av för lite handledning inte kommer igång med sina uppsatser, kör fast mitt i eller aldrig blir klara har påtalats av flera professorer.

I allmänhet är högertunga meningar lättare att läsa. Var därför uppmärksam på att du inte gör meningarna svårlästa genom att ge för mycket information till vänster om det böjda verbet. Alltför många högertunga meningar kan däremot göra ett vardagligt intryck.

Se även MENINGSBYGGNAD
Se Från tanke till text, Skrivboken

I vetenskaplig text ska man alltid ange källan när uppgifterna inte är allmänt kända eller självklara. De två vanligaste systemen för att ange källor är Harvardsystemet och Oxfordsystemet.

Harvardsystemet innebär att man i en parentes i texten anger författaren till verket, årtalet när det är publicerat och eventuellt sidnummer.

Exempel: (Reuter 2007:18)

Om verket inte har någon författare anges titeln först, om titel saknas anges utgivare.

Exempel: (Svenska språknämnden 2005)

För elektroniska källor gäller samma principer som för tryckta källor. Exempelvis ser en hänvisning till hemsidan som upprätthålls av Forskningscentralen för de inhemska språken ut så här:

(Forskningscentralen för de inhemska språken 2008)

Oxfordmodellen innebär att man placerar en upphöjd siffra i texten och skriver uppgifterna om verket i en fotnot under texten. Man kan placera siffran efter namnet på författaren eller efter den information man tagit från källan.

Till exempel: Enligt Karlsson¹ betyder …

Första gången man anger källan ska författarens namn, verkets titel, förlagsort, utgivningsår och sida anges i fotnoten. Därefter räcker det med författare och sidnummer.

Observera att man kan använda en kombination av Harvardsystemet och noter, där hänvisningarna anges enligt Harvardsystemet och förklaringar, kommentarer eller översättningar skrivs som noter.

Se Svenska skrivregler

Kontrollera förkortningarna! I vetenskaplig text används förkortningar främst i källhänvisningar, fotnoter, parenteser och tabeller.

I den löpande texten rekommenderas inte förkortningar, ifall det inte är fråga om en term. Om du använder förkortningar ska de förklaras, antingen i själva texten eller i en förkortningslista.

Om ordet som förkortas bryts av, sätts punkt: t.ex.
Om sista bokstaven ingår i förkortningen sätts ingen punkt: ca
Internationella måttbeteckningar skrivs alltid utan punkt: m, cl

Några vanliga förkortningar:

bil. bilaga
bl.a. bland annat
ca cirka
dr doktor
d.v.s., dvs. det vill säga
e.d eller dylikt
etc. et cetera (latin ‘och det övriga’)
fig. figur
forts. fortsättning
gm genom
i st.f. i stället för
jfr jämför
kap. kapitel
m.fl. med flera
m.m. med mera
*NB * nota bene (latin ‘märk väl’)
nr nummer
o. och
o.s.v., osv. och så vidare
p.g.a. på grund av
s. sidan, sidor(na)
s.k. så kallad, så kallat, så kallade
st. styck, stycke
S:t Sankt(a)
t.ex. till exempel
t.o.m. till och med
uppl. upplaga
vol. volym

Se även Svenska skrivregler

I svenskan måste varje sats ha ett subjekt. Vi kan t.ex. inte säga “regnar”, utan vi måste sätta ut det som formellt subjekt: “Det regnar” eller “Regnar det?”.

I vissa fall sätts ett formellt subjekt ut först i satsen när det egentliga subjektet innehåller ny information. Vi inleder nämligen helst inte en mening med något läsaren inte känner till. En annan orsak till att använda formellt subjekt är en att-sats eller en hel sats. I svenskan inleder man ogärna en mening med ett långt led före verbet.

Exempel:

Det finns inte någon tidigare forskning i ämnet.
Det är naturligt att vilja frigöra sig från sina föräldrar.
Det står ingenting i avhandlingen om bakgrunden till problemet.

Se även Grammatik från grunden, Svenska Akademiens språklära
Se MENINGSBYGGNAD

En finlandism är “ett ord eller uttryck som bara eller huvudsakligen används i svenskan i Finland eller som i Finland används i en annan betydelse än i Sverige” (Finlandssvensk ordbok 2000:6).

De flesta finlandismer är vardagliga och stilmässigt icke neutrala och passar av den orsaken inte i vetenskapliga uppsatser.

En del av finlandismerna kan anses vara nödvändiga och accepteras därför i formella texter. Till dessa hör ord och uttryck som betecknar specifikt finländska företeelser, såsom arbetarinstitut, eller utgör den officiella finländska benämningen, t.ex. ministerium (i Sverige: departement). Däremot bör man undvika ord och uttryck som har direkt motsvarighet i sverigesvenskan, som betyder något annat än i sverigesvenskan eller som inte förstås av dem som inte kan finska.

Finlandismerna har olika användningsområde, och kan delas in i följande stilkategorier:

Formell stilnivå

En del finlandismer är officiella ord och uttryck och används t.ex. i finska lagtexter. Sådana är t.ex. läroplikt, undervisningsminister, sjukförsäkringskort och vicehäradshövding. Dessa ord har ingen motsvarighet i sverigesvenskan. Officiella finlandismer med sverigesvensk motsvarighet är t.ex. deposition (sv. insättning), dividend (sv. vinstutdelning), ministerium (sv. departement) och skattebyrå (sv. skattemyndighet).

Informell stilnivå

Det finns en mängd finlandismer som inte kan anses vara officiella, men som ändå är mycket etablerade också i skrift. Exempel på sådana är memma, boboll, knackkorv, talko, menföre, abiturient, pulpet, leverlåda osv.

Talspråklig stilnivå

En stor del av finlandismerna är mindre accepterade och bör inte användas i skrift. Sådana är t.ex. batteri (sv. element), stegring (sv. lätt feber), halare (overall), diskbord (sv. diskbänk), rusvård (sv. missbrukarvård), taltur (sv. inklägg, anförande), denhär (sv. den här) osv.

Slang

En del av finlandismerna kan betecknas som slang och bör användas med måtta, och inte i skrift. Sådana är t.ex. krabbis, kiva, kavera, butka osv.

När du använder facktermer är det bra att tänka på följande:

• Använd alltid facktermer när det är motiverat.
• Definiera termer och begrepp som är centrala i din studie.
• Var konsekvent på så sätt att du använder samma term för samma företeelse genom hela texten.

T.ex:

Om “webbsajt” är ett centralt begrepp i din avhandling, ska du inte parallellt använda ordet “webbplats”.

• Använd svenska termer i så stor utsträckning som möjligt.

Se även ANGLICISMER, FINLANDISMER, MODEUTTRYCK, ORDVAL

Var noga med vilka ord som ska skrivas ihop och vilka som ska skrivas isär.

Sammansatta ord skrivs alltid ihop:

datavirus, jagroman, metallindustri, psykosocial, samhällsekonomi, specialrådgivare

Detta gäller även sammansättningar som har ett flerordsuttryck som första led.

andrahandskontrakt, flickboksförfattare, glasfiberull, kalkstensbrott, lågstadieklass, sjukvårdssystem

Är det en ovanlig sammansättning, en sammansättning som innehåller ett egennamn eller ett främmande ord så sätter man bindestreck mellan delarna.

new age-bokhandel, Tove Jansson-forskning, Edith Södergran-priset

Även när en förkortning och ett utskrivet ord bildar en sammansättning sätts bindestreck.

e-brevlåda, EU-möte, tv-avgift, cd-skiva

Följande fasta uttryck (bl.a.) skrivs alltid ihop:

alltihop, förutom, ibland, ifall, såväl, överens

Följande fasta uttryck (bl.a.) skrivs alltid isär:

före detta, så här, en del

I några fall är det rätt både att skriva ihop och isär. Observera att det ändå kan finnas betydelseskillnader:

först nämnda – förstnämnda, en tvåhundra sidors bok – en tvåhundrasidorsbok, en stor match – en stormatch

I följande fall (bl.a.) spelar det stor roll ifall orden är hopskrivna eller särskrivna:

en stor man – en storman, en grön sak – en grönsak, rök fritt – rökfritt, super billigt – superbilligt

Se Svenska skrivregler

Disposition betyder plan(läggning). Dispositionen i en vetenskaplig text ska vara logisk, konsekvent och synlig.

Logisk blir dispositionen när du har en plan för din text. Konsekvent betyder t.ex. att du genom hela texten delar in texten i stycken på samma sätt, och att kapitelrubrikerna är enhetliga. Synlig innebär att läsaren med en blick på innehållsförteckningen ska kunna se vilka delar texten består av och hur de förhåller sig till varandra. Också med hjälp av metatext och styckeindelning visar du läsaren hur textens delar hänger ihop. Disposition är något som ska finnas på alla nivåer i texten, från text- och kapitelnivå till avsnitts- och styckenivå.

De viktigaste dispositionsprinciperna är följande:

• dialektisk/kontrastiv disposition
• disposition enligt orsak-verkan
• tematisk disposition
• emfatisk disposition
• kronologisk disposition.

Dialektisk/kontrastiv disposition innebär att du behandlar ämnet utifrån en motsättning. Det kan vara fråga om en motsättning mellan två forskare, två olika förklaringsmodeller eller två olika huvudgrupper. Disposition enligt orsak-verkan kan betyda att du börjar med resultatet och sedan diskuterar orsakerna till, alternativt följderna av, detta. Tematisk disposition betyder att du tar upp ett ämne eller en aspekt i taget. Emfatisk disposition innebär att börja med det viktigaste, t.ex. helheten, för att sedan övergå till mindre viktiga detaljer. Kronologisk disposition betyder att återge något i den ordning det har hänt.

Det går ofta bra att kombinera flera olika dispositionsprinciper, till exempel kan man behandla motsättningen mellan två forskare genom att tema för tema gå igenom deras åsikter. Observera att dispositionen i en vetenskaplig text inte ska följa forskningsprocessen, så att du återger information i den ordning du själv fått reda på den. Du ska alltså inte använda dig av en kronologisk disposition i en vetenskaplig text.

Se även METATEXT, RUBRIK, STIL, STYCKEINDELNING och TEXTBINDNING
Se Från tanke till text

Citat är ordagrann återgivning av text eller tal

Fundera om citatet är nödvändigt och korrekt markerat. Kontrollera att hänvisningen är korrekt.

Citat är befogat

• om du inte kan omskriva texten utan att den förlorar något väsentligt
• om du vill kritisera eller analysera tankar i citatet.

Citat markeras med citattecken. Källan anges på samma sätt som andra källor i arbetet; kom ihåg sidnummer.

“Just de ord som citeras omges med citattecken” (Svenska skrivregler 2005, 24 §).

Längre citat kan återges som ett separat stycke med indrag och gärna mindre fontstorlek, annat typsnitt eller tätare radavstånd än den övriga texten. Då behövs inte citattecknen.

Att citera är många gånger en konst och det finns en del regler och konventioner som det kan vara bra att känna till. Övergripande är för det första att man alltid ska citera korrekt, dvs. bokstavstroget om det rör sig om skrift och ordagrant om det gäller tal, för det andra att man ska citera så att den ursprungliga innebörden inte går förlorad. (Strömquist 1989:165)

Ofta är citat för långa. Fundera om du kan skriva om hela citatet eller en del av det med egna ord.

Se även REFERAT
Se Svenska skrivregler

Bestämningar kan antingen stå före eller efter ett substantiv; “en grön lampa” eller “en lampa som är grön”.

Långa bestämningar till substantiv ska helst placeras efter huvudordet, genom att man skriver dem som bisatser eller particip. Orsaken är att uttrycket kan bli svårtolkat om en lång bestämning placeras före huvudordet, på svenska.

Jämför:

Ett beslut som bolagets styrelse fattat efter omröstning.

Ett av bolagets styrelse efter omröstning fattat beslut.

Barnskyddsavdelningen behandlar ärenden som rör barnskydd, ungdomsvård och vård av psykiskt efterblivna.

Barnskyddsavdelningen behandlar barnskydd, ungdomsvård och vård av psykiskt efterblivna rörande ärenden.

se Mikael Reuter 2006:37-38